skippar 5an ...


lilla birk antonsson som är minst i stallet


Unbeateble F. en travare som ägs till hälften av min pappa och andra halvan av jenny


Petra F.  är en travis som numera blivit fölsto


Fax Ivar kr. kallblodshingst som tävlar i traav


con gretchen och hennes lilla bejbis superman som inte är så lite nåmer, snart ett år


Världens bästa coccooo <3


mill street som kan stå på 2 ben


sen är det några andra hästar som jag inte har några bilder på. men tror jag tog med de flesta :)

vet inte om jag är speciellt bra på något, alltså jag kan ju rida men man kan ju alltid bli bättre. ett plus är väl att jag är väldigt snäll med hästen, hållet inte på ta massa onödiga tygeltag osv. det har jag alltid varit. det värsta jag vet är när någon "sågar" i hästen. alltså rycket i tyglarna hela tiden för att få hästen att "gå på tygeln" hästen går inte på tygeln om man bara rycker, den böjer på nacken. det är ju ändå hästens mun man sitter och drar i, och det är deras känsligaste ställe. förstår inte vad man försöker få ut av att såga egentligen, vill man att hästen ska få ont eller..? det har inte ens något med ridning att göra, det kallas djurplågeri.

behöver träna på att se avståndet till hindret tidigare, alltså så man vet hur många språng det är kvar så man kommer rätt på hindrerna, det är jätteviktigt på högre höjder. men också så otroligt svårt..
har märkt att den enda häst jag kan rida är min egen, jag är helt värdelös på att rida andras hästar. hade behövt rida lite olika hästar så min ridning utvecklas, inte bara jag och min häst som ett team. kommer ju inte ha henne hur länge som helst. kommer bli katastof när jag skaffar ny häst haha..



Mill Street, en otroligt svår riden häst, och somsagt är jag värdelös på att rida andras hästar.. men han är fin

började rida på ridklubben dundret i gällivare när jag var kanske 6 eller 7 år. började rida för att några av mina kompisar gjorde det och dom sa att det var kul osvosv. kommer ihåg att jag var livrädd att hoppa i början, men det erkände jag aldrig. till slut lyckades jag övervinna rädslan bara för att jag tvingade mig själv att inte vara rädd och bara fortsatte hoppa, ville ju inte verka mesig.. haha

världens underbaraste munsboro sirocco

jag är så duktig på att uppdatera bloggis!! eller........ ska alldeles strax gå ut i stallet och fixa min fina pålle innan vi ska fara på hoppträning.

kan passa på att lägga in filmen från tävlingen som jag tänkt göra för länge sen men har glömt hehe... dehär var LA som vi vann, glömde dock banan till kombinationen i omhoppningen så det såg ju inte så vackert ut...

2 plagsamma dagar kvar sen är jag friii!!! det ska bli så sjukt underbart med lov. på torsdag tänkte jag packa ner hästen i väskan och fara till gälkatown, stannar väl där en vecka eller något. fy så fint! ska träna min pålle stenhårt så hon är fit for fight när jag kommer därifrån. det blev inge tävling i sundsvall ihelg eftersom ingen kunde köra mig dit... pappsen har förlorat körkortet.. han tyckte det var fränt att köra 85 på en 50-väg men det tyckte inte polisen, tyvärr.
hade behövt plugga, men det är jag för lat för. jag är så otroligt lat, gör ingenting om jag inte måste.

min häst är bäst. igår red jag bara en klass, LB, det kändes alldeles för lågt. vi kom iallafall 3a dåå.. idag red vi först LA som vi vann. sen i MSVB gick det dåligt. det känns så läskigt.. LA känns hur enkelt som helst, men så fort man höjer 10cm känns det så jävla högt, och jag är så jävla rädd.. och jag får inte vara det. hon kan inte hoppa om jag fegar ur. jag är inte rädd för höjden, det går ju hur bra som helst att komma på ett hinder på 140 cm om det är ett räcke, då viker hon bara in benen och flyger över. på oxrar däremot är det lite jobbigare om den åxå ska vara 140 bred... tror alla olyckor har satt sina spår ändåå...
tröstar mig med att det inte var någon som var felfri i msvb. och att LAn gick sjukt bra. och att jag har världens bästa ponny.

här vann vi en msvb för typ 2 år sen innan jag blev en feg gammal kärring.